"Musiken från förr håller än"
Av Anders Mårtensson, Kristiansstadsbladet
3 Mars 2005
Namn: Hans Annellsson.
Ålder: 47.
Yrke: Musiklärare på Sofielunds-skolan i Malmö, musiker.
Född: Växjö. Uppvuxen i: Halmstad och Hässleholm.
Bor: Malmö.
Aktuell: Med nya skivan "Full fart utför".

Hans Annellsson säger att han blir frustrerad ibland, när musikbranschen och media gemensamt presenterar det "nyskapande".
- Därför att rockmusikens forskning och utveckling pågick mellan 1965 och 1980. Sedan stängdes den avdelningen med följden att vi egentligen inte hört något nytt och spännande sedan dess. Jo, kanske U2, men deras första platta kom väl kring 1980? Han vill vara fortsatt nyfiken, och känner sig tacksam över att ha vuxit upp under eran när allting hände.
- Ja, men tänk på att Beatles spelade in "Love med do" 1963 och "I am the walrus" -68. Snacka om utveckling på bara fem år. Hans Annellsson väcktes till entusiasm riktigt tidigt. Och när familjen kom från Halmstad till Hässleholm, på 1960-talet, fick han en lärare som bejakade intresset.
- Sven Jarnlo på Grönäng. Han var enormt inspirerande. Det kan jag säga i dag, när jag själv är musiklärare. Sven var öppen för influenser. Jag hade alltid med mig "konstiga" singlar till skolan. Låtar som varade åtta-tio minuter och tråkade ut klasskompisarna. Men Sven sa alltid: "Nu skall vi lyssna på Hans skivor." Hans Annellsson gick vidare med musiken. Kom till Malmö för musikgymnasiets skull, träffade bröderna Sven, Jörgen och Dan Bornermark. Banden hette Press och Mobile, förebilderna fanns inom den progressiva rockmusiken.
- Yes, Genesis, Emerson Lake & Palmer. Komplex "musikermusik" som ändå hittade till listorna.
- Vi gjorde en del hyggliga grejer. Kom till Marquee i London och fick basisten i Yes att lyssna på ett av våra kassettband. Han sa: "Ganska bra, grabbar. Men ni låter för mycket som... Yes."
Hans Annellsson slår ut med händerna:
- Då tyckte jag att vi hade något unikt, men självklart inser jag nu att vi inte var det minsta originella. Och det hade vi blivit med svenska texter. Ett av Annellssons tidiga band, Savoy, skrev kontrakt med och spelade in en singel för EMI. En mer okomplicerad popdänga, "(Jag vill inte ha nån) Musik i min radio", som fick just radiotid.
- Sålde ingenting, förstås. Men spelades en del och finns fortfarande i SR:s arkiv. Från detta musikaliskt förvirrade - och insomnade - 80-tal och fram till i dag har Hans Annellsson varit sin egen, med skivbolag och studio i hemmet. En serie album har han spelat in, så där "vid sidan om".
- Kunde varit kul att tjäna en hel massa pengar på musiken, men det kommer aldrig att hända. Och egentligen tycker jag att kombinationen lärare/amatörmusiker är ganska lycklig. Han gillar att ta med sig gamla plattor till skolan. Få eleverna att upptäcka musiken från förr, musiken som egentligen aldrig förnyats.
- Bästa hårdrocken spelades in av Deep Purple och Black Sabbath, bästa punken kom med Sex Pistols, bästa hip hopen dateras 1986, eller nå't i den stilen. Hans Annellssons nya skiva, "Full fart utför", är betraktelser i samtiden. På svenska, förstås.
- Svårt att sjunga om Knutby på engelska...   
        

Anders Mårtensson
Välkommen till
Annellssongs
Hans Annellssons hemsida

 

Sidan uppdaterad 2010-09-12
©  Hans Annellsson 1998-2015
Web-design: Sven Bornemark