I går kväll hände det något alldeles speciellt i Malmö Konsthall. Då gjorde nämligen gitarristen Hans Annéllsson ett helt unikt framträdande genom att presentera ett mycket ovanligt sätt att skapa musik.
   Den tekniken kallar Hans för loopologi - läran om slingan. För att kunna utföra den krävs en elektrisk gitarr och en förstärkare, samt två rullbandspelare. Det är i de båda bandspelarna som det unika ligger.
   Så här går det till:
   Man spelar in på den första bandspelaren. Bandet fortsätter sedan över till den andra bandspelaren, där man lyssnar av det inspelade. Eftersom det tar en liten stund för bandet att gå från den första till den andra bandspelaren, uppstår en fördröjning. Fördröjningen kan man sedan få att upprepa sig 15-20 gånger, beroende på hur man ställer in bandspelaren. Det är detta som är loopen eller slingan. Det blir då möjligt att spela med sig själv.
   Följaktligen spelar man in en melodislinga eller vad man nu vill, och använder den som loop. Under tiden som loopen upprepar sig, har man då möjlighet att antingen göra ännu fler loopar eller att lägga t ex ett gitarrsolo ovanpå loopen.
   Den här tekniken har använts tidigare av andra musiker. Var den ursprungligen kommer ifrån vet man inte. Hans har fått idén från Robert Fripp, som i sin tur lärt den av Brian Eno. Fripp har gett det namnet Frippertronics.
   Båda dessa här musikerna har använt tekniken på många av sina skivor.
   Även om tillvägagångssättet är likadant, skiljer sig resultatet, eftersom varje musiker lägger sin personliga prägel på utförandet.
   Hans Annéllsson har varit aktiv som gitarrist i drygt tio år och har under dessa år gått igenom en del rockgrupper, musikgymnasium i Malmö, musikkonservatorium i Köpenhamn med bl a Per-Olof Johnsson som lärare. Sedan 1976 har han varit medlem i Malmögruppen Mobile, som snart kommer att släppa ut en singel. Vidare arbetar Hans som musiklärare under terminerna, parallellt med Mobile och nu senast loopologin.
   Varför började du intressera dig för det här?
   - Jag vill testa nya vägar att skapa musik, samtidigt som jag tycker att det är en utmaning med loopen.
   Loopologin är egentligen en improviserad musikform men Hans vill gärna ha en ram med fasta ljudinställningar att utgå ifrån. Helt spelmässigt är musiken improviserad.
   - På så vis blir mina framträdanden lika intressanta för mig, som för åhöraren, säger han. Jag vet nämligen inte alls vad jag kommer att spela.