Hans Annéllsson gör allting själv, vilket är ambitiöst och lovvärt. Här bjuds en klaviatur-bemängd ballad som säkert fungerar bra att vagga barnen till sömns med. Annars är det för vekt och känns lite halvfärdigt - en producent utifrån kunde kanske hjälpa till framöver? 
   Baksidan är en standardblues som är lite hafsig i basspelet, och texten påstår, kort sammanfattat, att kvinnor är som hus - en undervåning, en övervåning och på vinden finns bara skräp